Våld mot kvinnor i krig och konflikter

Motion i svensk Riksdag (Motion 1992/93:U627)

Kriget i det forna Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara grymhet. Förutom alla de krigets fasor som drabbar människorna i Bosnien-Hercegovina så svälter och fryser man ihjäl. Radioamatörer har uppfattat meddelanden om att 85 personer, däribland 51 barn, har dött av svält och kyla i staden Zepa som varit avskuren av
serberna i nio månader. I staden Srebrenica avled nyligen 17 personer, däribland 9 barn. Raden av liknande rapporter är lång.

De mest avskyvärda av alla kränkningar som rapporterats är emellertid de systematiska våldtäkter som serbiska soldater utsatt muslimska kvinnor för.

En undersökningskommission som på EG:s uppdrag granskat situationen vad avser systematiska våldtäkter i Bosnien-Hercegovina har framlagt starka bevis för att våldtäkt använts som ett medel i kriget. Kommissionens syfte var bl.a. att samla underlag och se om bevisen var tillräckliga för att ställa de ansvariga inför krigsförbrytartribunal. EG-kommissionen leddes av en före detta engelsk diplomat, en fransk f.d. hälsominister, en EG- parlamentariker samt advokater, psykologer och experter på våldtäktstrauman.

Det finns starka bevis för att våldtäkt är en del av sättet att visa makt, terrorisera, förödmjuka, demoralisera och även tvinga människor att lämna sina hem. Många kvinnor och barn har dött eller dödats i samband med våldtäkter. Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har tvingats att åse hur deras döttrar har våldtagits. Förutom att utsätta dem för största tänkbara förnedring är syftet också att de skall föda serbiska barn.

EG-kommissionen rapporterar att uppskattningsvis 20 000 kvinnor våldtagits medan andra rapporter talar om upp till 60 000.

De kvinnor som har skändats betraktas som ''orena'' och det är omöjligt för dem om de vill bo kvar att behålla barnet när det är framfött. Många försök till fosterfördrivning kommer säkert att ske med stora risker för eget liv.

Enligt en pressuppgift skulle man från brittiskt håll ha erbjudit sig att adoptera dessa barn. Det kan kanske vara en lösning för några kvinnor men det är inte någon självklarhet att den kvinna som burit fram barnet under nio månaders graviditet vill skiljas från det. Många kommer att tvingas fly. Sverige måste i detta sammanhang kunna
erbjuda asyl för moder och barn och erbjuda den vårdkompetens som behövs för att hjälpa kvinnorna över sina svåra upplevelser. En extensiv tolkning av FN:s flyktingkonvention medger också detta.

Genom tiderna har våldtäkter och sexuellt våld använts som vapen i krig och för bestraffning. Det finns ett uppenbart behov av att stärka skyddet för kvinnor i krig och konflikter.

Den internationella humanitära rättens regler -- den humanitära rätten i väpnade konflikter och de mänskliga rättigheterna -- täcker de flesta tänkbara situationer i vilka människor är i behov av skydd, men de tar inte särskilt upp sexuellt våld mot kvinnor som krigshandling.

Närmast tillämplig är troligen de fyra Genèvekonventionernas från 1949 gemensamma artikel 3, enligt vilken personer som inte deltar i strid skall behandlas humant och utan diskriminering och vari förbjuds våld mot person, tagande av gisslan, förödmjukande behandling
samt straff och avrättning utan rättvis dom och domstol.
Den har enligt internationella domstolen i Haag 1986 status som generell rättsprincip som är giltig vid alla tillfällen i internationella liksom i interna konflikter.

Den s.k. Martensklausulen i tilläggsprotokoll II i Genèvekonventionerna påminner om att individen i de fall som inte täcks av gällande lag kvarstår under skydd av de humanitära principerna och den allmänna opinionens krav. Likaså påpekas i inledningen av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter att vissa av dessa regler är s.k. icke-derogerbara, dvs. de kan aldrig frångås och är bindande också för stater som inte biträtt
konventionen. Bland de regler som detta gäller återfinns rätten till liv och förbud mot tortyr och annan omänsklig behandling.

Det internationella regelverket möjliggör också vissa kontroll- och sanktionsmöjligheter. T.ex. gäller för den humanitära rätten att en överordnad officer är skyldig att se till att underordnade följer konventionens regler. Samtidigt har varje enskild soldat en skyldighet att följa reglerna och rapportera överträdelser. En liknande entydig skyldighet saknas emellertid i de mänskliga rättigheterna.

Det är för folkrättsexperter att ta ställning till om någon av de delar av folkrätten som ovan nämnts skulle kunna utgöra grund för att ställa de skyldiga till våldtäkterna till ansvars inför domstol som skyldiga till krigsförbrytelse. Våld mot kvinnor nämns ju inte särskilt i dessa dokument. De är allmänt skrivna för att vara allmänt tillämpliga.

I FN pågår ett arbete som också Sverige medverkat i. Det är en deklaration om våld mot kvinnor. Ett utkast har presenterats och ska behandlas av FN:s kvinnokommission i mars och därefter antas av FN:s generalförsamling.

I deklarationsutkastet uppmanas medlemsländerna att fördöma våld mot kvinnor och inte heller åberopa traditionella sedvänjor för att på det sättet undvika sitt ansvar att undanröja våld mot kvinnor. Medlemsstaterna uppmanas också att vidta åtgärder för att motverka våld mot kvinnor.

Deklarationens definition av våld mot kvinnor är: ''varje handling av könsspecifikt våld som resulterar i, eller kan resultera i, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, inklusive hot om sådana handlingar, tvång eller summariska frihetsberövanden''.

Detta arbete är välkommet men det är långt ifrån tillräckligt. Som ''deklaration'' är detta dokument till intet förpliktigande.

I ljuset av det som skett i Bosnien-Hercegovina borde det vara självklart att denna deklaration i stället introduceras som en konvention och därmed görs bindande för dem som tillträder konventionen.

Ett lämpligt tillfälle att öppna denna konvention för underskrift är i samband med den FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter som i sommar skall hållas i Wien. Sverige bör ta initiativ till att så sker.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att våldtäkt som vapen i krig skall definieras som krigsförbrytelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de som utfört och/eller de som beordrat våldtäkterna på muslimska kvinnor i Bosnien- Hercegovina bör ställas till ansvar inför en krigsförbrytartribunal,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att graviditet som följd av våldtäkterna i Bosnien-Hercegovina bör utgöra grund för asylrätt enligt FN:s flyktingkonvention för kvinnan och hennes barn,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de kvinnor som söker asyl i Sverige av ovanstående skäl bör erbjudas specialisthjälp för att komma över sina svåra upplevelser,1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den deklaration om våld mot kvinnor som arbetats fram i FN i stället bör göras om till en bindande konvention och att denna öppnas för undertecknande i samband med FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter, som hålls i Wien i sommar, eller senast i samband med FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995.

Stockholm den 22 januari 1993
Viola Furubjelke (s)
Margareta Winberg (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Maj Britt Theorin (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ines Uusmann (s)
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SfU

Löjligt överdrivna reaktioner mot Gert

Den 28 augusti 2011 sände SVT dokumentären Srebrenica – Staden som offrades, som innehöll en rad faktafel, sanningssnåla yttranden och manipulerad fakta. Innehållet i dokumentären väckte stor uppmärksamhet och skapade en häftig debatt som engagerade både allmänhet och media.  Filmen fälldes dock av både Granskningsnämnden i Sverige och sin motsvarighet i Norge. Danmark har avstått från att visa filmen. De ultranationalistiska rörelser och individer som hyllar serbiska krigsförbrytare jublade över att filmen stödde deras "story". Gert Fylking har i sitt radioprogram uttryckt sin åsikt om den delen av serbiska folket som hyllar krigsförbrytare. Naturligtvis är det så att man inte kan säga att hela det serbiska folket är dumma i huvudet - det har Gert sagt inte heller. Därefter har det blivit en storm av reaktioner, mest från serbnationalistiska rörelser och deras anhängare. Nedan följer Robert Aschbergs debattartikel kring händelsen. /Redaktionen

För några år sedan gjorde min gode vän Gert Fylking en bättre ­Birro.
Efter en bjudlunch med Kristdemokraternas dåvarande ordförande Alf Svensson, fylldes Gert av den helige ande och gick med i partiet.

Det är oklart vad herrarna kom överens om under måltiden, men Gert gjorde en blixtkarriär inom politiken. Han började skriva ­krönikor i tidningen Krist­demokraten. (Exakt samma texter som han skrev i runkartidningen Aktuell Rapport.) Ännu viktigare – han hamnade på valsedlarna.

Jag röstade på Kristdemokraterna i det valet och kryssade Gert ”Jesus” Fylking, men fick inte tillfredsställ ­ elsen att se honom komma in i den lagstiftande församlingen.

Nu har Gert ställt till det igen.

Han har snackat skit om serber. Frågat om ”större delen” av dem är ”dumma i huvudet” i Radio 1. Och blivit avstängd för det, efter bitvis löjligt överdrivna ­reaktioner.
Diskussionen handlade om terroristen Breivik och om massmördare. Så här sa Gert:
”Vi har fått tag på många andra också. Vi har fått tag på de här serberna som betedde sig som ena jävla svin och hade ihjäl hundratusentals människor på flykt. Dem har vi fått tag på. Men tror du att de döms av serberna? Nej, serberna hyllar dem som hjältar. Vilka är då ­psykopater? Är det den större delen av den serbiska befolkningen som är dum i huvudet – eller är det bara de här ­människorna som nu är dömda för krigsförbrytelser som är dumma i huvudet?”
Man ska aldrig dra stora grupper över en kam. Människor är olika, hur de än ser ut och vad de än har för bakgrund. Att döma ut ett helt folk för att det rymmer vidriga individer är första steget till folkmord.

Gert var slarvig med orden.
Men talade han om alla serber?

Knappast. Näppeligen. Skulle inte tro det.
I tidningen Medievärlden skriver Lisa Bjurwald, journalist, författare och expert på högerextrema rörelser i Europa, att Gerts koppling mellan Breivik och de serbiska krigsförbrytarna inte är långsökt. De förenas av hatet mot muslimer:

”Man måste också titta på upp­såtet. Poängen var inte att smäda det serbiska folket i största allmänhet, utan att peka på hur Breiviks extrema idéer faktiskt inte är så ­extrema, utan ­accepterade på bred front på många håll i Europa. Att Serbien saknar politisk vilja att ställa ­sina krigsförbrytare till svars är ju välkänt, likaså att dessa krigsförbrytare hyllas som ­nationella hjältar …”

Kan man säga att tyskarna startade andra världskriget?
Om man säger det i radio, kommer tyska ­ambassadören att skriva ­protestbrev å alla kränkta ­tyskars vägnar?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/robertaschberg/article14741638.ab

Fallet Gert Fylking – ska det vara brottsligt att fördöma krigsbrott

Är det serbiska folket som Breivik? Inte på något sätt. Det var i -Radio1- i tisdags förra veckan som Gert Fylking sa att världen är full av personer som den norske terroristen Anders Behring Breivik. Nu har MTG beslutat att stänga av Fylking från sitt jobb på obestämd tid. Många anser att det är fel eftersom  Gert Fylking syftade på serberna som hyllar krigsförbrytare och inte det serbiska folket som helhet. Aningslösheten bland svenska politiker och allmänhet är dock närmast gigantisk om vilka proportioner den serbiska ultranationalismen har nått.

Gert Fylking sa följande:
”Vi har fått tag på många andra också. Vi har fått tag på de här serberna som betedde sig som ena jävla svin och hade ihjäl hundratusentals människor på flykt. Dem har vi fått tag på. Men tror du att de döms av serberna? Nej, serberna hyllar dem som hjältar. Vilka är då psykopater? Är det den större delen av den serbiska befolkningen som är dum i huvudet eller är det bara de här människorna som nu är dömda för krigsförbrytelser som är dumma i huvudet?”

Men vad har Fylking gjort för fel? Att ställa frågan om de som hyllar krigsförbrytare är dumma i huvudet? Hur stort är stödet för krigsbrottslingar bland det serbiska folket?

Slobodan Milosevic - åtalad för folkmord och krigsförbrytelser under kriget i Bosnien, Kroatien och Kosovo

Slobodan Milosevic var Serbiens president mellan 1989–1997. Han understödde öppet en storserbisk stat som skulle omfatta alla områden med serbisk befolkning inom hela förbundsstaten. På 600-årsdagen av slaget vid Trastfältet (Kosovo Polje) 1989 höll Slobodan Milosevic ett tal inför cirka 1 miljon människor på minnesplatsen för slaget i Kosovo, där han eldade på den "storserbiska" nationalismen.



Milosevics tal brukar betraktas som startskottet för krigen på Balkan och Jugoslaviens sönderfall.
Han åtalades i oktober 2001 misstänkt för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under kriget i Kroatien och åtalades i november 2001 åtalad för folkmord och krigsförbrytelser under kriget i Bosnien. Milosevic hann dock avlida innan rättegångarna avslutats.

Under begravningsceremonin i Belgrad av den förre presidenten Slobodan Milosevic hyllades han uppemot 60 000 anhängare. Den enorma folkmassan lamslog trafiken i Belgrad.

– Jag tror inte att det är sant, att detta är mitt land, en mardröm, säger en man som gått ur sin bil för att förfärad se massorna tåga förbi.

EU:s utrikesministrar var samlade till informellt möte i Salzburg i Österrike när beskedet kom om att Slobodan Milosevic avlidit.

– Det betyder att en del av den nödvändiga processen att bringa rättvisa efter krigsförbrytelserna på Balkan inte kan genomföras, säger Sveriges utrikesminister Laila Freivalds. Rättegångarna är viktiga som en del i den försoningsprocess som behöver äga rum.

Vojislav Seselj, åtalad för att ha organiserat krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Bosnien

Vojislav Seselj grundade den 6 januari 1990 Serbiska befrielserörelsen (tjetnikrörelsen), som kom att gå samman med Radikala folkpartiet till Serbiska radikala partiet – ett ultranationalistiskt parti som sedan december 2006 också är Serbiens största parti. I februari 2003 fördes han till FN:s krigsförbrytartribunal i Haag, där han står åtalad för att ha organiserat krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Bosnien och Kroatien.


Serbiska Radikala Partiet bygger sin ideologi på serbisk nationalism och idén om Storserbien. Partiet beskriver sig som anti-globaliseringsparti och vill motarbeta Serbiens försök att bli medlem i Europeiska unionen. Istället syftar det till att skapa ett slaviskt "broderligt" band med Ryssland, samt även med Kina, och att förena alla serber på Balkan i ett enda land, Storserbien. Partiet vill inte ha något samarbete med krigsförbrytartribunalen för fd Jugoslavien ICTY och ser Ratko Mladić och Radovan Karadžić som "serbiska hjältar".

I Belgrad utanför den amerikanska ambassaden nästan fyra år efter att Seselj fördes till Haag demonstrerade den 2 december 2006 omkring 30 000 serber i Belgrad. Enligt demonstranternas källor samlades det omkring 60 000 människor. Ekot rapporterade om händelsen och det mycket stora stödet för den misstänkte krigsförbrytaren. Demonstranterna anklagade samtidigt USA och FN för att försöka döda Seselj precis som skedde med Slobodan Milosevic enligt demonstranterna.

Lyssna på Kjell Albin Abrahamson som rapporterade om händelsen till Sveriges Radio.
I staden Novi Sad hölls demonstrationer till stöd för Seselj den 12 november 2010 där man sa bl. a. att "Serbien är inte Boris Tadic, Serbien är Ratko Mladic."

Stora folksamlingar hölls regelbundet i Serbien och Seseljs popularitet verkar inte minska.



Senaste större samling ägde rum den 25 februari 2012 i huvudstaden Belgrad där man även demonstrerade mot EU. Stödet för Seselj är enormt både bland folket men även inom akademiska kretsar. Bilden ovan visar det enorma stödet som extremnationalisterna har i Serbien.

Även amerikanska medier rapporterar frekvent om den mycket utbredda nationalismen i Serbien [Thousands rally for pro-Russian nationalists in Serbia’s election].

Ratko Mladic – åtalad för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten

Ratko Mladic är en före detta bosnienserbisk militär, överbefälhavare över bosnienserbernas självutropade armé, känd för att sedan år 1995 av krigsförbrytartribunalen i Haag ha varit åtalad och efterlyst för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Mladic var på flykt tills han den 26 maj 2011 greps av serbisk polis i byn Lazarevo i Vojvodina i norra Serbien.

Peter Kadhammar som träffade Mladic 1993 beskrev honom så här – ”Om serberna har en stor hjälte så är det Mladic. Först slogs han i Kroatien. När kriget började i Bosnien utnyttjade han sin överlägsenhet i artilleri och stridsvagnar, omringade städerna och sprutade glödande stål över dem. I västvärldens ögon är han en klockren krigsförbrytare.”

Han anses vara extremt hänsynslös, en fanatisk nationalist som flera gånger sa att ”bosniakerna är inte människor, de är muslimer”. Hans hat mot muslimer fick sin epilog och resulterade i ett folkmord i Srebrenica.

Samtidigt som hjulen rullade i utlämnande frågan parkerade demonstranter sig på gator i torg i Serbiens huvudstad Belgrad samt i serbkontrollerade områden i Bosnien för att ge den bosnienserbiske före detta överbefälhavaren sitt stöd.



Stora demonstrationer hölls den 29 maj 2011 i Belgrad några dagar efter att Ratko Mladic greps. Då samlades över 10 000 demonstranter. Minst fem demonstranter och 13 poliser skadades och fler än 150 demonstranter greps. ”Kämpa - begå självmord!”, skanderade överförfriskade män, som bar på Mladics porträtt med texten "Serbiens hjälte". Ekot rapporterade att över 3000 kravallutrustade poliser fanns på plats för att hålla ordning när ultranationalister hade samlats för att ge sitt stöd till Mladic.

– Vi är här för att visa förrädarna hur riktiga serber försvarar en serbisk hjälte, sade Jovica Pesic, 22, som hade anlänt med buss från staden Uzice.

Enligt Expressen sjöng demonstranterna nationalistiska sånger och vissa gjorde Hitler-hälsningar.

Demonstrationerna för Mladic hölls även i Novi Sad i den serbiska provinsen Vojvodina den 26 maj 2009.

Det är också viktigt att påpeka att Mladic skyddades från högt uppsatta myndighetspersoner i Serbien vilket möjligtgjorde att han under så lång tid kunde komma undan att bli arresterad. Det officiella Serbien har hela tiden förnekat varje kännedom om var den misstänkte krigsförbrytaren Ratko Mladic befinner sig. Men det tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel hade graverande bevis på att serbiska myndigheter i många år aktivt bistått Mladic att hålla sig undan rättvisan. Till 2002 försåg den serbiska regeringen Mladic med 50 livvakter. Han bodde då i lägenheter som ägdes av den serbiska militären. Tre gånger har Mladic behandlats på militärsjukhus i Belgrad. Sjukhusdirektören, som uppges vara en nära vän till Mladic, blev försvarsminister 2005.

Även bland bosnienserbiska befolkningen är stödet för Mladic enormt. I samband med gripandet av Mladic demonstrerade stora folksamlingar i många serbdominerade städer. Ca 3 000 demonstranter demonstrerade i Mladic-s hemstad Kalinovik, många iklädda svarta t-tröjor med Mladic ansikte som motiv och orden ”Serbia in my heart”. Medierna rapporterade att affärernas skyltfönster pryddes av bilder på den forne bosnienserbiske överbefälhavaren, med texten "Hjälte".


Gert Fylking menade att att större delen av serberna hyllar krigsförbrytare som hjältar. Bilderna talar sitt tydliga språk. Likande folksamlingar organiserades i de flesta serbiska städer i Serbien och Bosnien. Bilderna ovan visat hur det såg ut i Pale, Zvornik, Kalinovik, Foca och Banja Luka i Bosnien.

När det serbiska parlamentet beslutade i mars 2010 om att fördöma Srebrenicamassakern då sökte Ekot reaktioner på gatan i Belgrad. Repportern Maria Persson fick märklig reaktion på gatorna vilket hon beskrev i artikeln ”Serber tiger efter Srebrenicabeslut”.

Radovan Karadzic – åtalad för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten

Karadzic var ledare för de bosnienserbiska ultranationalisterna under kriget i Bosnien och för den serbiska utbrytarregionen Republika Srpska. Han avgick från den posten 1995 efter den ödesdigra förlusten i Operation Storm och att Nato inledde bombningar av Republika Srpska. Han misstänks vara skyldig till organiserandet av etnisk rensning och folkmord riktad mot bosniaker i Bosnien, bland annat i staden Srebrenica där omkring 8 000 bosniaker massakrerades i juli 1995 av serbisk militär.

Karadzic höll sig mellan 1996 och 2008 undan Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) och bodde i Serbiens huvudstad där han greps den 18 juli 2008 av serbisk säkerhetstjänst. Detta skedde efter att Serbien har varit under hård press från Bryssel att få fast de kvarvarande misstänkta krigsförbrytarna. Det har under alla dessa år pratats om Serbiens lednings ovilja att gripa Karadzic p g a av det enorma stödet som han har hos befolkningen. Så sent som 2004 kom heta tips från chefsåklagaren vid FN:s krigsförbrytartribunal Carla del Ponte där det sades att Karadzic bor i Belgrad men ingen i den serbiska säkerhetstjänsten agerade.


Serbiska ultranationalister hyllar Karadzic i Belgrad

När Karadzic greps då saknades inte anhängare som skulle hylla honom som hjälte. Den 21 juli 2008 hölls det demonstrationer för Karadzic i Belgrad. De som protesterade kastade sten mot poliserna och kallade dem förrädare. Flera talare krävde regeringens avgång och sa att Serbien dödas av Serbiens president Boris Tadic. Det är värt att påminna att nationalisterna inte var speciellt besvikna när Serbiens tidigare premiärminister Zoran Djindjic mördades i mars 2003. Det var just Djindjic som vann mångas anseende när han sände Milosevic till FN:s krigsförbrytartribunal i Haag. Men när han var Karadzic och Mladic på spåren dödades han av medlemmar ur Röda baskrarna, som bl. a. gjort sig skyldiga till avrättningar av bosniakiska pojkar runt Srebrenica samt många andra krigsbrott i Bosnien, Kroatien och i Kosovo.

Bara en vecka senare den 29 juli 2008 demonstrerade omkring 15 000 serbiska nationalister i Belgrad mot utlämningen av Karadzic till FN-tribunalen i Haag. Folk strömmade längs Belgrads avenyer på väg mot Republiktorget, där en jättescen hade satts upp för massmötets talare.  Senare uppstod det bråk mellan polisen och demonstranter som kastade föremål mot poliserna, som svarade med tårgas. Mötet har utlysts av ultranationalistiska Serbiska radikala partiet.


Banja Luka - stort stöd för krigsförbrytare som hyllas som hjältar

Stödet till de serbiska krigsförbrytarna är omfattande inte bara bland vanliga människor utan även i det politiska och akademiska samhället. Bosnienserbiska partiet (SDS) tilldelade i juli 2010 krigsförbrytarna Radovan Karadzic och Momcilo Krajisnik hedersutmärkelser. SDS hedrade partiets två grundare i den 10 juli, på 20-årsdagen av partiets tillkomst. Utmärkelserna överlämnades till Karadzics och Krajisniks anhöriga, dagen före 15-årsminnet av folkmordet i Srebrenica, när omkring 8 000 bosniakiska män och pojkar mördades av Bosnienserbiska styrkor under politisk ledning av SDS. Stödet till krigsförbrytarna är systematiskt, väl organiserat och har institutionaliserats under beskydd av västvärlden accepterat fredsavtal - Daytonavtalet.

Varför har nationalisterna så stort stöd?

En stor del av ansvaret för det starka serbiska stödet till krigsförbrytare bär även världssamfundet.

Världssamfundets som accepterade av den etniska rensningen och folkmordet i Bosnien resulterade i en intern delning av Bosnien som med nationalpolitiska mått mätt garanterar amnesti för begångna krigsbrott. Serberna har genom krigsförbrytelser uppnått sina mål och fått sina erövringar accepterade av det demokratiska världssamfundet.

Varför skulle serberna fördöma sina krigsförbrytare om resultatet av deras brott är allmänt accepterade och har ett namn – den bosnienserbiska utbrytarregionen Republika Srpska.

Och återigen Fylkings fråga:
”Vilka är då psykopater? Är det den större delen av den serbiska befolkningen (som ser krigsförbrytare som hjältar) som är dum i huvudet eller är det bara de här människorna som nu är dömda för krigsförbrytelser som är dumma i huvudet?”

Mot bakgrund av ovanstående undrar jag om inte världssamfundet också är dumma i huvudet som visserligen inte hyllar krigsförbrytarna men dessvärre godkänner de dessa krigsförbrytarnas verk.

En stabil fred på Balkan kräver rättvisa och sanning om det förflutna. Världssamfundet har dock sänt ut en signal att våld lönar sig, att folkmord lönar sig. Det är hög tid för världssamfundet att reparera felet innan det återigen blir för sent!

Hämtat från: "Staden som offrades"

Richard Butler - Srebrenica var avrättningsoperation

Richard Butler som militära expert vittnade den 18 april 2012 i rättegången mot Radovan Karadzic. Han kallade operationen för att inta Srebrenica för - an operation to kill.

Richard Butler beskrev den bosnienserbiska arméns (VRS) operation i Srebrenica som en operationen "an operation to kill" som hade som mål att döda tusentals omringade och tillfångatagna bosniaker efter Srebrenicas fall. Som Butler sade befälsordningen i Srebrenica "fungerade precis som planerat".

Med hjälp av dokument och andra bevis kunde Butler rekonstruera operationen ”Krivaja 95”, som genomfördes i juli 1995. Karadzic, tidigare president i självutropade ”Republika Srpska” är åtalad för bl. a. brott som begåtts under operationen.

En rapport från ”inrikesministeriet” i då självutropade Republika Srpska från den 13 juli 1995 nämner först "hundra” och senare samma dag "tusentals” bosniaker fångade i området Nova Kasaba, Konjevic Polje och Sandici. En annan polisrapport säger att flyktningskolonnen som rörde sig mot Tuzla begärde över radion information från den 2:a kåren i den bosniska regeringsarmen hur de ska komma fram till den regeringskontrollerade territoriet. Ett avlyssnat samtal registrerad av den bosniska regeringsarmén avlysningscentral visade att den bosnienserbiska armén och polisen höll åtminstone 6 000 fångar på eftermiddagen den 13 juli 1995.

Dokument och andra bevis som Butler granskade visar att på eftermiddagen den 13 juli 1995, har ca 1000 fångar tagits till ett lager i Kravica. Den första massproducerade avrättning ägde rum där.


Fotografiet ovan är en unik historisk bild. Den fångar en massaker när den egentligen pågår i byn Kravica i närheten av Srebrenica omkring 17:15 den 13 juli 1995. Vad som gör denna bild ännu mer anmärkningsvärd är att den blev allmän handling dagen efter massakern, den 14 juli. Det var en del av en video reportage om händelserna i Srebrenica sändes av en Belgrad TV-station (Studio B).

Samma kväll, vid ungefär 20-tiden, omedelbart efter massakern i Kravica informerade den civila kommissionären för Srebrenica, Miroslav Deronjic, presidenten Karadzic i ett telefonsamtal via en mellanhand att cirka 2 000 fångar hade förts till Bratunac. Butler sade att den siffran växte under natten, då många fångar tillbringade natten i bussar och lastbilar. Den kvällen började fångarna transporteras vidare till Orahovac, Petkovci, Pilica och andra platser där de hölls i tillfälliga läger. Under dagarna som följde fördes fångarna bort till avrättningsplatser.

Dokumenten visar också att militära och befälhavare för polisen höll Karadzic välinformerad om händelseutvecklingen. En brådskande rapport från generalstaben för den bosnienserbiska armén som skickades till Karadzic den 14 juli 1995 anges att ett "stort antal" bosniaker har överlämnats i Milici, Bratunac och i Skelani området. Dokument visar vidare att Karadzic inte tvekade att ta telefonen och ringa generalstaben när det gällde frågor som hade med statsbildningen av RS att göra.

Åklagarens Nicholls hänvisade till några avlyssnade samtal mellan överste Ljubisa Beara, generalen Krstic och andra VRS officerare. De diskuterade ansträngningar för att tillhandahålla tillräckligt med soldater för att utföra massavrättningar. I ett av samtalen, klagar Beara att han fortfarande har ”3 500 paket att dela ut”. Butler förklara de att ”Paket "var i själva verket fångar, medan "dela ut" var ett kodord för deras avrättning. Åklagaren Nicholls pekade också på Vujadin Popovic-s ansträngningar för att få tillräckligt med bränsle för att överföra fångarna till avrättningsplatser och Krstic försök att få tillbaka de bosniaker som flytt från Zepa till Serbien genom att korsa Drina floden.

I slutet av undersökningen, fick Butler några frågor av domaren Kwon. Butler bekräftade att ordern "för att döda" hade utfärdats genom VRS befälsordningen. Det var uppenbart att dessa order skulle genomföras, även om de bröt mot krigsregler, säger Butler. Det faktum att ingen motsatte sig utan lydde dessa order visade att befälsordningen "fungerade precis som det var planerat", säger Butler.

Anders Breivik nämner ”serber” 341 gånger, Srebrenica 0 gånger

Norrmannen Anders Behring Breivik som har erkänt de båda terrordåden i Oslo och på Utöya bygger sin världsbild på idéer och tankegångar som finns representerade runt om i europeiska parlament. En av de frågor som den terrormisstänkte fokuserar på i sitt manifest 2083 - A European Declaration of Independence, och som han säger var avgörande för det han helst vill se som ett modernt korståg, är Balkankriget.

I artikeln Breivik´s Balkan obsession – Breviks Balkanfixering – som publicerades på en av tidningen The Economists bloggar i måndags skriver skribenten att en sökning i det 1 500 sidor långa manifestet på "serb" ger 341 träffar, "Bosnien" 343 och "Albanien" 208. "Srebenica", den stad med omnejd där omkring 8 000 bosniaker mördades får ingen träff. 


Systematiska massmord på bosniaker i Bosnien inspirerade Breivik. Avrättning av civila bosniaker i Brckosommaren 1992.

Författaren och journalisten Andreas Malm som har skrivit boken Hatet mot muslimer förklarar Breiviks fokus på Balkan. Varför är det är en så viktig beståndsdel i islamofobiska sammanhang? 

– Det finns en direkt linje som går tillbaka till folkmordet i Bosnien. Många av de idéer som Anders BehringBreivik ger uttryck för i sitt manifest formades där. Det vill säga, tanken att muslimerna är på väg att ta över Europa, att de föder för många barn och att de utövar hemlig makt över kontinenten – något somserbnationalisterna drev. Det fördes sedan vidare av Bat Ye`or i Eurabien-teorin. Men dessutom är Balkanför de här krafterna en sorts symbolfråga – en frontlinje i kriget mot islam i Europa.  

Serbnationalisterna uppfattas som missförstådda hjältar som har gjort det alla bör göra, nämligen ta strid emot den muslimska koloniseringen av Europa. De uppfattas som vår tids korsfarare som vi bör efterlikna. Och det är ju det Anders Behring Breivik vill göra, bokstavligen. Han refererar till Karadzic [Radovan Karadzic, då Bosnienserbisk president som nu står inför rätta i Haag, red. anm] som krigshjälte och korsfarare.

Källa: "Kulturmarxisten" är en kvinna 

Anders Breivik och serbnationalisterna

Den norske terroristen Anders Behring Breivik är en av dem som tagit till sig den serbnationalistiska propagandan. I sitt manifest hyllar han serbiska krigshjältar och beskriver serberna som sina bröder utsatta för indirekt folkmord under många år. Breivik förutspår en framtida omdragning av gränserna på Balkan och en deportation av Balkans muslimska befolkning.

Under kriget i Bosnien mellan 1992 och 1995 dog, enligt siffror från Forsknings- och dokumentationscentrum i Sarajevo, 97 207 personer, varav 65 procent var bosniaker. De flesta av dessa deltog inte i striderna, utan var civila som massakrerades i tusental. Den mest omfattande massakern ägde rum i Srebrenica 1995, med 5 336 identifierade offer. Haagtribunalen menar dock att antalet döda kan vara så högt som 7 826 personer. De flesta offren var bosniakiska män. I Haagtribunalen, där processerna mot de värsta krigsförbrytarna fortfarande pågår, har man funnit att offrena mördades på grund av sin etniska, politiska och religiösa tillhörighet.


Hundratals massgravar har hittats runt Srebrenica efter folkmordet 1995

Bosniaker beordrades att bära speciella armbindlar och listor upprättades över framstående bosniakiska personer. Bosniaker fördes till läger för slavarbete och avrättades slutligen.
Serbnationalisternas stridsrop, srbinje, betyder enligt Malm ”serbplats”, det vill säga en plats för serberna, fri från bosniaker. Bosniakiska kvinnor internerades i våldtäktsläger och moskéer jämnades med marken. Målet var att skapa en homogen serbisk befolkning.

Antimuslimsk retorik då och nu

Folkmordet på bosniaker föregicks av en upptrappning av den antimuslimska retoriken. Serbnationalisternas sätt att tala om islam och muslimer påminner skrämmande nog om retoriken som används inom counterjihadkretsar i dagsläget. Islam beskrevs, precis som idag, som ett totalitärt system utan utrymme för personlig frihet och som skadligt för moderna samhällen.

Muslimer jämställdes med nazister. Arabiska ord och termer användes för att skapa en känsla av distans och olikhet. Man menade att bosniakerna använde en ”jihad-strategi” för att skapa en ”islamisk stat”. För serbnationalisterna innebar en islamisk stat inte nödvändigtvis ett nytt Iran eller en teokrati, utan helt enkelt en stat med huvudsakligen muslimsk befolkning. Bosnien sågs av serbnationalisterna som det första steget i islamiseringen av Europa. I upptrappningen inför kriget tillspetsades retoriken ytterligare, och serbnationalisterna använde sig av kraftfulla symboler för muslimernas påstådda ondska och annorlunda sinnelag och livsstil. I skrämselpropagandan ingick påståendet att muslimer var födda till slaktare, och ett bevis för detta fanns, ansåg man, i halal-slaktens grymhet. Även förbudet mot att äta fläskkött blev till en symbol för muslimernas annorlunda väsen.

***

I det tidiga 1990-talets Serbien hade diskursen kring muslimer helt klart en rasistisk komponent. Muslimer beskrevs som genetiskt underlägsna, av ”ökenursprung” och produkter av en ”soldatgen”, ett tydligt tecken på ockupationen av Europa som inleddes med Ottomanska riket och som fortsatt i nutid. Serberna däremot sågs som ett starkt folk, en ”rotnation”. Biljana Plavsic, biolog, senare president i Republiken Srpska och dömd krigsförbrytare menade att bosniakerna främst var ett ”genetiskt deformerat material” som hade konverterat till islam under den ottomanska perioden.

I retoriken användes även demografiska argument: muslimerna födde för många barn som skulle komma att överta Europa. Därför var de icke-muslimska kvinnorna särskilt hotade av islamisterna, vars mål var att förslava och våldta dem, menade man. Detta var paradoxalt nog även logiken bakom serbnationalisternas våldtäktsläger för bosniakiska kvinnor. Enligt serbnationalisterna ärvdes ras på fädernet, och hädanefter skulle de bosniakiska kvinnorna endast föda serbiska barn.

Inspiration för counterjihadrörelsen idag

Bat Ye’or inspirerades av händelserna på Balkan under 1990-talets början. Hon har beskrivit Bosnienkriget som ”ett befrielsekrig för kristna dhimmier” mot islamiseringens förtrupper. I ett tal inför International Strategic Studies Association 1995 argumenterar hon för att serberna har förslavats i dhimmiskap.

Under titeln ”Myths and politics: The Tolerant Pluralistic Islamic Society: Origin of a Myth”, beskriver Ye’or hur tidigare rika, inhemska kristna civilisationer har blivit till små, utspridda och utdöende minoriteter. Denna ”islamiseringsprocess” kallar Ye’or för dhimmiskap, och menar att serberna slåss för att befria sig från.

Ännu idag ser personer inom counterjihadmiljön Bosnien som ett exempel på hur illa det kan gå – inte för muslimer men för de länder som inte ser upp för ”det gröna hotet” från islam.

Författaren Mark Steyn använder i sin bok America Alone från 2006 Bosnien som ett exempel på faran med en demografisk obalans. Han pekar på att det var den ökade andelen bosniaker i förhållande till bosniska serber som kom att leda fram till den värsta slakten av människor i Europa sedan andra världskriget...

I ett demokratiskt tidevarv, säger Steyn, kan man inte lura demografin – förutom genom inbördeskrig. ”Detta förstod serberna: om du inte kan föröka dig snabbare än fienden – döda dem”.

Srdja Trifkovic och serbisk antimuslimsk propaganda

Srdja Trifkovic fungerar som en betydelsefull länk mellan rädslan för, och folkmordet på, bosniakerna och dagens antimuslimska rörelse. Trfikovic deltar tillsammans med Bat Ye’or, Robert Spencer och Walid Shoebat i filmen What the West Needs to Know från 2006.
2007 publicerade Trifkovic en artikel där han förutspår USAs undergång genom den befolkningsökning (den demografiska bomben) som leder till att muslimerna får övertag.


Anders Breivik, Srdja Trifkovic och Bat Ye’or - politik med gemensam agenda

Trifkovic beskriver alla muslimer som ”faktiska eller potentiella jihadister” och menar att den regerande ”kulturmarxistiska” klassen ser folkens förnekande av sin historia och kulturella identitet som ett medel för att förverkliga sitt ”revolutionära projekt”. Vid andra tillfällen har han förnekat att massakern i Srebrenica skulle ha ägt rum, och hävdat att Balkans muslimer är anhängare till Bin Laden.

Trifkovic har själv kopplingar till 1990-talets serbiska nationaliströrelse. Han var mellan 1993 och 1995 rådgivare – och enligt egen utsago – någon slags inofficiell talesperson för Republika Srbska. Trifkovic mötte personligen Karadzic medan massakern i Srebrenica pågick, men förnekar att han skulle ha känt till vad som hände. Ett forum för spridandet av Trifkovics idéer i form av böcker och artiklar är The Lord Byron Foundation for Balkan Studies, ett forskningscenter för Balkanstudier, döpt efter ”poeten som gav sitt liv i kampen mot muslimskt styre”. Bland annat granskar forskningscentret Srebrenica ur ett historierevisionistiskt perspektiv.

EXPO RESEARCH - COUNTERJIHADRÖRELSEN – en del av den antimuslimska miljön. Av MARTHA HANNUS (Läs hela rapporten PDF)