Gamla flosker om västlig massmedial propaganda mot serber

Att skriva om historien är ett nödvändigt självbedrägeri och ett fundament för makt. Sedan 40 år tillbaka så vet vi namn på några av de mest motbjudande historieförfalskarna som försökt påskina att nazisternas folkmord under andra världskriget inte ägt rum.

Dessa kräk tillåts noll spaltutrymme i massmedia och det med all rätta. Problematiken är att vi tycks tro att vi rår på extremisternas ondska genom sådan bannlysning, förbudstänkande och vackra Globengalor.

Postpubertal och välfriserad pilsnerpöbel är ett mycket tacksamt hatobjekt.

Ingenting kunde dock vara mer onyanserat. Människor som antyder att andra folkmord, såsom de i Kina, Ryssland och Kambodja, inte ägt rum, tillåts i spaltmetrar att torgföra dessa lögner ifall de själva inte är redaktörer eller rentav sitter i Rosenbad.

Men det stannar inte där. En del talar till och med varmt om dessa terrordåd: I somras (2000) satt Jan Myrdal i TV4 och menade att Mao Zedong tog i för lätt i Tibet. Den miljon som utplånades räckte inte. Hade man, precis som i Zimbabwe "gjort upp med den otäcka, vita feodala godsägarklassen så hade problemet varit löst nu".

Dessa folkmord är, precis som nazisternas, en aning föråldrade, så vi tar en titt på ett som har mer brännande aktualitet:
En tid följde SMCC Christer Lundgren och FIB/Kulturfront. Christer Lundgren är sekreterare i den så kallade Jugoslavienkommittén och journalist. Hans alster om Balkankrigen kan bland annat läsas i vänstertidskriften FIB/Kulturfront och kan laddas ned från deras hemsida.

Lundgrens version av vad som hänt på Balkan det senaste årtiondet är så absurd att man först skrattar tomt. Enligt Lundgren har exempelvis massakern i Srebrenica aldrig ägt rum. De över 7 000 män som saknas sedan slakten lever eller dog i strid, påstår Lundgren. Massavrättningarna är bara ännu en medielögn för att svärta ner serberna. (Tankegångarna återfinns i en debattartikel i Svenska Dagbladet 5/5 2001.)

Några källor för sina påståenden har inte Lundgren. De webblänkar som refereras till är antingen nere eller ofullständiga. Han nöjer sig med att konstatera att han inte tror på FN:s Srebrenica-rapport och det noggranna utredningsarbete som Internationella Röda korset har utfört på plats.

Dock hänvisar Lundgren senare i FIB/Kulturfront nr 5 till en rättegång mellan TV-bolaget ITN och den engelska blaskan LM (Live Marxism). LM har hävdat och delvis bevisat att den dokumentär om ett koncentrationsläger som sändes 1992 var en förfalskning. LM fälldes i en domstol. Det faktum att de engelska TV reportrarna valde att filma en mängd fritt betande flyktingar genom en taggtråd, är den hörnsten som dagens socialisters teorier om västlig massmedial propaganda står och faller på.

För den som känner den haschrökande, engelska marxistscenen väl är sådana vulgära påståenden och konspirationshallucinationer inte främmande.

Enligt Lundgren så var detta en "Brittisk rättskandal i krigiskt syfte". Domen riggad eftersom den avgjordes "bara på vittnen". England är en angriparstat. EU/USA är den imperialistiska konspirationen. Serbien bara en plattform för expansion österut. Kosovos ofantliga naturtillgångar på zink och bly skall skövlas. UCK-gerillan är stödd av albanska narkotikabrottslingar. I Serbien skall maffiaekonomi installeras. Väst trycker på med "mänskliga rättigheter". USA skriver av miljoners miljoner för att starta lobbying.

Lundgren med flera glömmer att USA länge var motvilligt att engagera sig i Bosnien-konflikten under det första skedena. Det gick desto snabbare med uppdagade folkmord. Opinionssiffror i USA antyder att befolkningen inte är särskilt förtjust i USAs militära picknickar nuförtiden.

I samma andetag som Lundgren anklagar UCK för att vara styrd och influerad av brottslingar, glömmer han de repatrierade brottslingar på serberna sida, som exempelvis Arkan. Dessa kriminellt belastade personer fick fria roller inom militär, polis och politik. De har stulit, lemlästat, våldtagit, skövlat och mördat kvinnor och barn.

Grunden för maffiaekonomin lades långt innan några Nato- bomber föll. Med Cosa Nostras tilltagande försvagning i åtanke, måste nog Jugoslavien ses som maffiaekonomins självaste hemland.

Kanske är Lundgren rädd för att yttrandefriheten och de hemskheter som Jugoslavien står och väntar på och jobbar för. Yttrandefriheten, som FIB/Kulturfront, värnar så mycket om kanske kommer till Belgrad snart och då kan jugoslaver själva börja skriva om sina egna problem.

Självklart inte.

Vänstern har som vanligt bara goda syften om förblödning och vänskap. USA vill bara ha mer pengar och makt. Inga humanitära intressen får bejakas av EU.

Om Lundgren var ensam om att driva sitt historieförfalskningsprojekt vore det väl inte så mycket att bli upprörd över. FIB/Kulturfronts prenumeranter är lätträknade. Dock verkar hans åsikter verkar ha ett betydande stöd inom delar av vänstern. Riksdagsledamöterna Karin Wegestål(s) och Bengt Silfverstrand(s) ryckte förra året ut till Lundgrens försvar på Svenska Dagbladets debattsida (19/5 2000) med höga knäuppdragningar. De betecknar Lundgrens artikel, som innehåller nämnda förnekelser, som "ett seriöst försök att nyansera de ensidiga skildringarna av Balkankrisen".

I vänstertidskrifter som Norrskensflamman och FIB/Kulturfront hörs liknande tongångar. Jan Myrdal slänger ut en för honom så klassisk och infantil brandfackla. Han provocerar på Aftonbladets kultursidor under juli med att föreslå precis tvärtom: Försvinner socialismen så blir det en folkmordskatastrof. Så har det blivit i Ryssland menar han.

Serbien är utsatt för västimperialistiska övergrepp, och det en gång alliansfria Sverige spelar med.

[...]

Behovet att projicera sin vilja på något annat är att vara solidarisk och för att inskärpa det felaktiga i dagens internationella politik så passar kritikerna på att skriva om historien, alternativt förtiger den.

Det blir enklare så. Skulle man reversera samma argumentationsmetodik Lundgren använder sig av när det ylas om propaganda, massmediala komplotter och manipulation så kan man undra vem som drar i dennes trådar. I stället för att säga att även stater som leds av krigsförbrytare och diktatorer måste få göra som de vill, som i fallen Mao, Pol Pot och Lenin så hävdar man att Milosevic och serberna har blivit förtalade. Vukovar, koncentrationslägren i Bosnien och folkfördrivningen i Kosovo är uppenbarligen något som inte skall ingå i den nyansering som efterlyses av de tre.

För oss som pratat med människor som varit med vid utgrävningar av massgravar i Republika Srpska (eller som varit där), som sett återvändande FN soldaters och vänners bilder, sett deras Post-traumatiska sammanbrott, som har sett de äkta och ocensurerade filmerna från Srebrenica, hört berättelser från F7 Såtenäs Hercules-piloter och säkerhetsofficerare som var där och såg de kusligt öde byarna så är dessa texter så respektlösa mot offren att jag blir bedrövad.

Åter en gång har vi stått likgiltiga och tittat på och undrat tjatande hur det kunde hända igen, hur någon kunde bli så rå.

Samtidigt när vi har undrat så har Slobodans Milosevic brandtal funnits att bevittna på Discovery. Här får ni ett axplock:

"Ingen kraft på jorden kan stoppa det serbiska folket."
"De som vägrar erkänna det serbiska folkets storhet kan göra intet annat än att falla på knä och hoppas på vår nåd."
"Serbiens gränser går så långt den serbiska armén kan gå".

Möjligen kan vi få en förintelse konferens om detta men även Göran Persson har sina objekt för att kunna plåstra om det svenska världssamvetet och de objekten är inte muslimer, funny enough.

Omvärlden svek Bosnien. Bosnienserbiska ledare som exempelvis General Mladic som på fullaste allvar menade att muslimer inte är människor lät slakta dessa i tusentals.

Nu pissar delar av gammalvänstern på gravarna genom att låta påskina att folkmordet aldrig har ägt rum samtidigt som man pekar pinne åt äldre stofiler som fortfarande krampaktigt klamrar sig fast eller tar avstånd om nazisternas folkmord under andra världskriget.

En gång lät sig den eldfängda vänstern förföras av Sovjetunionen, Kina och Kambodja. Man solidariserade sig med de socialistiska regimerna i kampen mot den förhatliga västimperialismen. Åkte på vänskapsbesök för att titta på potemkinkulisser. Kom tillbaka ovetande om blodet under fjällräven kängorna och skrev hyllningstal som blev entré biljetter till det intellektuella och politiska etablissemanget.

Det mesta är sig likt, med den skillnaden är att landet heter Serbien.


Källförteckning:
---------------------------------------------------------------------------------------
1. Anna Dahlgrens artikel finns hos http://www.expressen.se
2. Live Marxisim: http://www.informinc.co.uk/ITN-vs-LM/index.html
3. Discovery, Bosnia. Sändes 24/12 22-02
4. Christer Lundgren på http://www.fib.se
5. Debattartikeln av SVD på http://www.svd.se
6. Kommunismens Svarta bok av Nicholas Werth finns att beställa på bokus.com

Historien om Srebrenicas fall och 400 serbiska soldater

Vår nästan medfödda tillit till SVT gör oss väldigt mottagliga för de osanningar som går igenom redaktionens faktagranskningar och olika typer av kontroll av programinnehåll innan programmen sänds. Kontroll av programinnehåll fungerar inte alltid. Granskningsnämnden har fällt SVT för visning av filmen som förnekar folkmordet i Srebrenica.

När det handlar om dokumentären ”Staden som offrades” som visades 28 augusti 2011 så var det många förväntansfulla tittare som med stor spänning väntade på den utlovade nya fakta om folkmordet i Srebrenica. Med ”nya källor och unika bilder” utlovades det ”en delvis ny och kontroversiell bild av den blodigaste händelsen efter andra världskriget”.

Dokumentärens skapare Ola Flyum och David Hebditch har byggt upp förväntningarna genom att beskriva projektet som fyra år av grävande journalistik där många internationella journalister deltog. Filmen börjar med att speakern inleder med att det som hände i Srebrenica var ett folkmord, och med den meningen tar sanningen slut och filmen får plötsligt en oväntad vändning. Allt eftersom filmen gick så började historierna falla isär och hur man än försökte att ge filmen en chans så hade man svårt att ta till sig dessa ologiska påståenden. Till slut så var det omöjligt att hålla ihop väven av fullständiga osanningar och propagandistiska inslag.

Filmen påstår att serberna intog Srebrenica med 400 soldater

En av de största lögner i filmen är uppgiften om att den serbiska generalen Ratko Mladic har intagit Srebrenica med 400 soldater och 4 stridsvagnar.

Vad är den rätta siffran? Vem skulle kunna erbjuda det mest trovärdiga svaret? Vad säger den bosnienserbiska ledningen?

I mars 2005 sammanställde och överlämnade regeringen i den bosniska entiteten Republika Srpska (en av två entiteter i Bosnien) en lista på 892 personer, misstänkta för delaktighet i massakern i Srebrenica, som fortfarande hade offentliga tjänster. I samma rapport har man identifierat 19 473 soldater som deltog i erövringen av den skyddade bosniakiska enklaven Srebrenica i juli 1995. Uppgiften var en världsnyhet och sändes ut av alla stora nyhetsankare. I Sverige kunde man läsa nyheten på bl. a. Sydsvenska samt även på internationella sajter som Institute for war & peace reporting.

Filmens fakta är ”hämtad” hos serbiska folkmordsförnekare

Uppgiften om antal soldater är bara en av tiotals uppseendeväckande påståenden som saknar verklighetsförankring. Man blir naturligtvis förbluffad över Flyums och Hebditchs ”starka övertygelse” om att uppgifterna om just 400 serbiska soldater som intar Srebrenica är helt rimliga och korrekta. De är alltså fullkomligt övertygade om att den bosnienserbiska armén intog Srebrenica med bara 400 soldater. Det är intressant att ta reda på varifrån kommer just den uppgiften. Svaret är att uppgiften är hämtad från den bosnienserbiska propagandafilmen ”Dossier Srebrenica – brott mot serber” där en självutnämnd historiker Alexander Dorin utan belägg kommer med uppgiften som han hört av de holländska soldaterna VIDEO.


Alexander Dorin kommer med uppgiften om 400 serbiska soldater - uppgiften som användes i filmen

Filmmakarna valde den uppgiften före den officiella uppgiften som sammanställdes av den bosnienserbiska politiska ledningen som publicerade en lista med nästan 20 000 soldater som har deltagit i aktionerna i samband med attacken mot Srebrenica. Det är fakta som filmskaparna valde att bortse från.
 
Flym och Hebditch fick naturligtvis stor publik hos serbiska nationalister som sedan tidigare påstått att Srebrenica är en påhittad historia som hade ett enda syfte - att dra in NATO i kriget mot serberna.

Det är viktigt att påpeka att Serbien fördömde serbiska brott i Srebrenica och erkände en del av skulden för det som hände under kriget. Dessutom valde den serbiska statliga tv-bolaget RTS att inte visa den omtalade filmen då sändningar från serbiska TV kanaler var översvämmande med liknande filmer under hela 90-talet. I maj 2011 bad  RTS sina tittare om ursäkt för att det "skadade moral, värdighet och integritet såväl hos serbiska medborgare, politisk opposition, journalister och etniska och religiösa minoriteter som hos folkgrupper och stater i närområdet".

De lyckades döda hela staden

Artikeln är en anonym kommentar (av Anna Panna) publicerad på SVT-s debatt-sida. Anna har varit i Bosnien många gånger med en hjälporganisation. Nedanstående är hennes syn på hur filmen förvrängde fakta kring händelserna i Srebrenica.

- Det är ju klart att det inte går att likställa alla judiska krigsoffer med alla bosniska krigsoffer, men själva metoden är fruktansvärt lik. Jag har så klart läst mycket om förintelsen, och har även träffat på olika historier om hämndaktioner mot tyskar efter att kriget var över. Tycker jag att det ska göras filmer om det, skrivas om det? Jo, visst, varför inte, men SMAKFULLT! Varför?

Ok, tänk dig själv att du sitter i en liten stad någonstans, du är 11 år gammal (jag har faktiskt intervjuat en flicka som har beskrivit just detta jag skriver om nu, och hon bor nu i Sverige), och din pappa har blivit tagen av väpnade soldater. Du hör skott, gång på gång, du ber att de inte skjuter honom. De kan ju inte skjuta alla liksom, de kan inte döda en hel stad.

Din mamma gråter, en soldat kommer och slår henne i huvudet med sitt automatvapen, tittar på kvinnan jämte och säger ta av dig. Hon säger nej, snälla! Han bara skrattar och börjar dra av henne kläderna. Hon börjar skrika. Han tar fram pistolen och skjuter henne under hakan. När hon faller skjuter han två skott till och skriker NÄSTAAAA. Han tittar på din syster och säger - ta av dig. Hon gör det. Han tar henne i håret och drar henne till ett bord där det står massor av ölflaskor och brännvin. Han våldtar henne samtidigt som han skjuter i luften. Flera män kommer och våldtar henne, och flera andra tjejer blir våldtagna.


Bild: Bosniska soldater hittar en kvinna som blev offer för bosnienserbiska arméns systematiska våldtäkter. Dessa våldtäkter var en del av folkmordet som hade för syfte att etniskt rensa ockuperade områden och förhindra att dessa människor återvänder till sina hem. 

Din 15-åriga kusin står med er, i klänning som en av kvinnorna har lånat honom. Han ska försöka se ut som en tjej för att inte bli dödad. När de ska välja ut tjejer att våldta kommer de på honom. De drar ner hans kalsonger och så säger de till en gammal kvinna att ge honom oralsex. Hon skriker aldrig! Och blir skjuten i huvudet. Samma sak händer hans syster när hon vägrar ge sin bror oralsex. Till slut så tröttnar de och säger åt din kusin att dansa. Det gör han, då skjuter de honom i knät. Fortsätt! - skriker de. Han försöker dansa och blir skjuten i det andra knät. - Kom igen muslim jävel, dansa utan ben nu, och så skrattar de allihopa. De lämnar honom blödandes och går iväg för att äta. Kvinnorna pysslar om din kusin. Efter en timma kommer de tillbaka, fulla. Börjar våldta igen. Återigen tittat du på hur din mamma och din syster blir våldtagna, gång på gång. Till slut kommer en gammal illaluktande man emot dig, och släpar dig mot bordet där andra våldtas. Då hörs ett rop, en soldat säger - inte henne, hon är desserten, inte än. Han slänger dig mot marken.

De skjuter några till som säger emot, men du är rädd för din tur kommer verkar det som. Plötsligt hörs något, en bomb? De serbiska soldaterna tar på sig, verkar oroliga, och så är det lite snack och så försvinner de. Man kan höra skott, skrik, gråt, ibland luktar det bränt kött. Du är hungrig, har inte ätit på flera dagar. Du är rädd. När allt äntligen är över, FN kommer och låter er gå. De skulle skydda er, men istället släppte de in serberna som gjorde detta mot dig och dina medmänniskor.

Dagen efter får du reda på att alla män är döda. De lyckades döda över 8000 män. Civila. En efter en, de dödade alla. De lyckades döda hela staden. Din bror är död. Din pappa är död. Din farbror är död. Du lever. Ni lyckas fly till Sverige, för i Bosnien känner ni er inte säkra. Du lär dig språket, din syster får reda på att hon är gravid, men det är för sent att göra abort. Hon får en liten flicka som inte alls är lik henne. Hon tar livet av sig när flickan är 4 år gammal.

Du börjar gilla Sverige, skaffar dig vänner. Börjar studera statsvetenskap för du vill ändra någonting. Du försöker att inte tänka på kriget. Du känner dig säker i Sverige. Och en dag, 15 år senare, så tittar du på en dokumänter om Srebrenica där man koncentrerar sig på brott mot serber. Imagine!

Anna fortsätter sin resonemang krig filmen:

Nää, jag blir så arg. Har jobbat läge i Bosnien, och hjälpt många, hört många historier, men de serbiska historierna har alltid varit "ju för 500 år sen så hade Turkarna ockuperat Serbien" (än i dag förstår jag inte vad det har med någonting att göra!), "vi serber har alltid varit offer", "för 50 år sedan så hade muslimer..", inte många Serber hade blivit misshandlade, eller utnyttjade av bosniaker eller kroater. Visst, mot slutet av kriget hände det att folk började hämnas. Men, ärligt, mycket mindre än vad det var att vänta med tanke på vad serberna hade utsatt dessa människor för.

***

Klart alla offer är värda att nämnas, men sammanhanget måste vara rätt. T.ex. - trots att bosniska sidan förlorade så många civila så bör det också nämnas att hämndaktioner mor serber resulterade i 12 döda i en by nära Srebrenica. Man nämner det, men gör inte narr av de som överlevt genom att utmåla gärningsmännen som offer. Man pratar om det, men man försäkrar sig om att skillnaden nämns, att proportionen på brotten tydligt understryks. Man gör inte en film om 21 döda serber utanför Banja Luka när över 2000 civila bosniaker och kroater har dött där. Det är smaklöst.

***

Hur hade du känt? Vi får stoppa efterkrigs propagandan nu, vi får inte låta oss bli utnyttjade av nationalistiska agendan och vi FÅR INTE låta VÅRA medier hånflina alla dessa krigsoffer i ansikte, så som serbisk propaganda har gjort under över tjugo år.

Läs mer om ämnet i artikeln:
Genocide, rape and a worrying question - who hid the Butcher of Bosnia?

SVT fälls för visning av filmen som förnekar folkmord i Srebrenica

Granskningsnämnden har fällt Sveriges television för partiskhet i och med visningen av den norska dokumentären Staden som offrades, om folkmordet i Srebrenica. Bakom filmen står de norska filmarna Ola Flyum och David Hebditch. 

Dokumentären pekar ut den bosniska ledningen som ansvariga för massakern i Srebrenica 1995, då mellan 7000 och 8000 bosniaker mördades av serbiska styrkor. Filmen har kritiserats för förfalskning av historiska händelser och anklagats för att vara en ren propagandafilm. Granskningsnämnden fäller SVT för att de låtit påståenden stå oemotsagda. SVT fälls för partiskhet i samband med att dokumentären sändes.

Den norska dokumentären "Staden som offrades", väckte starka reaktioner när den visades i SVT i augusti förra året och har tidigare fällts i Norges motsvarighet till Granskningsnämnden.

Haagtribunalen reagerade mot osanningar i filmen

Den internationella krigsförbrytartribunalen för fd Jugoslavien (ICTY) har skrivit ett brev till SVT med anledning av att svenska statliga televisionen visade den kontroversiella norska dokumentären "Staden som offrades".

Tribunalen ifrågasatte inte SVT-s rätt att visa filmen men påpekade att ICTY har "bortom all rimlig tvivel" bevisat i den historiska och slutgiltiga domen mot general Krstic att brotten kring Srebrenica var ett folkmord. Domstolen säger vidare att "Srebrenica var ett planerat brott, och inte en hämndaktion av känslomässigt upprörda bosnienserbiska soldater" och att "brott av den här typen måste beställas och godkännas av chefer på hög nivå".

Sedan 1995 har ICTY samlat en överväldigande mängd bevis kring massmorden i Srebrenica. Tribunalen anser att avrättningarna varit planerade och väl organiserade. Tribunalen förklarar vidare att man noggrant har vägt allvaret i brotten mot de stränga kraven som måste uppfyllas innan ett brott kan klassas som folkmord.


En av hundratals massgravar kring Srebrenica

Det faktum att många av offren begravdes flera gånger, vilket innebär att massgravar grävdes upp och lik begravdes igen på annat håll, tyder också på att den serbiska militären och politiska ledarna var medvetna om brottets tyngd och därmed har velat dölja brottet.

Granskningsnämndens dom är hård men tydlig - filmen förnekar folkmord

Granskningsnämnden anser i sin dom att filmen strider mot kravet på opartiskhet.

Motiveringen är bl. a. :

"Att på detta oreserverade sätt sända en dokumentär med ett innehåll av så kontroversiell art strider mot kravet på opartiskhet i sändningstillståndet. Brister i sakligheten får tillskrivas den påtalade partiskheten."

Granskningsnämnden skriver vidare:
"Nämnden konstaterar att det förekom uttalanden i filmen från olika medverkande samt arkivklipp med bland annat Ratko Mladic som kan ses som ifrågasättanden eller förnekelser av folkmordet."

Eskil Franck, överintendent vid Forum för levande historia, och Robert Hårdh, chef för Civil Rights Defenders, som tidigare benämndes Svenska Helsingforskommittén skrev för inte så länge sedan att "Revisionister kommer alltid att finnas, men rättsprocesserna i bland annat FN-tribunalen i Haag gör livet svårare för dem."

Folkmordet måste sättas i sammanhang med det övergripande syftet med attacken mot Bosnien-Hercegovina

Publicerad: 2011-10-04 | Norska Helsingforskommittén
    

Dokumentären ifrågasätter folkmordet i Srebrenica och går långt i att placera ansvaret för övergrepp på den bosniska och amerikanska regeringen.

Förnekelse av folkmordet

Den avgörande punkten i en folkmordsdom är om man kan bevisa att det fanns en "avsikt" att förstöra en etnisk, nationell eller religiös grupp som sådan.

Sålunda finner vi i några av de domar från Internationella tribunalen för fd Jugoslavien (ICTY) som gjort en noggrann bedömning av ledning av bosnienserbiska styrkor, att de hade ett syfte i förhållande till massakern i Srebrenica, som ägde rum under perioden som den bosnienserbiska styrkor angrep enklaven mellan den 6 juli 1995 och fram till 16 juli i områden runt Srebrenica. Dessa domar bekräftar att ett sådant uppsåt fanns och sätter dem i sammanhang med det övergripande syftet med attacken mot Bosnien-Hercegovina som pågick från 1992 till 1995, nämligen att skapa etniskt rena serbiska områden.

Mycket av innehållet i programmet är inte nytt som det påstås i filmen. Dessa anklagelser har många gånger motbevisas av legitima källor. Programmet är enligt vår uppfattning obalanserat och innehåller missvisande fakta om den historiska verkligheten som det är avsett att beskriva. Att förneka eller undertrycka folkmord är ett allvarligt påstående, ett brott i många länder, och detta program går långt i den riktningen.

I en intervju med The Times, beskriver regissören Ola Flyum filmens attityd på detta sätt:
"Många tänker på Srebrenica som en ny förintelse i Europa, där 8000 avrättades. I verkligheten var detta del av ett omfattande krig. Vi visar hur Mladic agerar som general som kommer att ta kontroll över ett område. Staden är övergiven, cirka 15.000 män flydde, på väg igenom det serbiska området mot muslimska linjer. Ingen vet hur många av dem är beväpnade. För oss framstår detta som en extremt kaotisk situation, inte som en planerad etnisk rensning, säger Flyum."

Detta uttalande tycks bekräfta intrycket filmen ger att i Srebrenica inte begicks något folkmord vilket är helt i linje med filmskaparnas uppsåt. Filmen ramas in av en öppningssekvens som hävdar att det fanns en överenskommelse mellan den bosniska presidenten Alija Izetbegovic (1925-2003) och amerikanska presidenten Bill Clinton att offra Srebrenica och 5000 personer för att rättfärdiga USA:s militära ingripande, och en avslutande sekvens som gör Izetbegovic ansvarig för Srebrenica.

Dokumentären har givetvis rätt i att det fanns en väpnad konflikt (inbördeskrig) i Bosnien-Hercegovina, där alla parter begick krigsbrott. Men det tar ett ödesdigert misstag när den undvikit att sätta konflikten i samband med den "the joint criminal enterprise" (terminologi känd från ICTY domar) som syftade till att fördriva alla icke-serber från det territorium som beboddes av serber i bland annat Bosnien-Hercegovina så att man kunde skapa en sammanhängande Storserbien, och genom att inte betona att befolkningen i Srebrenica (som var mestadels flyktingar) var offer för ett planerat folkmord.
Juridiskt sett, kan bara de som planerade och utförde folkmordet hållas ansvariga. Dessutom finns det ett domslut från den Internationella domstolen (ICJ) under 2007 att Serbien som stat kunde ha förhindrat folkmordet, och därmed bär ett ansvar.

Det väcks mycket svåra moraliska frågor när man hävdar att bosniska myndigheterna kunde ha gjort mer för att försvara Srebrenica, och vidare dra slutsatsen att de är därför ansvariga för illdåd den serbiska armén gjorde.
Dokumentären går ännu längre: den påstår att Izetbegovic undertecknade ett avtal med USA för att låta Srebrenica falla. Men även om detta skulle stämma (vilket vi tvivlar på så väcker det en stark efterfrågan på dokumentation som skulle bevisa detta), är det fortfarande fel att skylla den bosniska regeringen och möjligen den amerikanska ledningen för folkmord som utförs av bosnienserbiska styrkor.
Det ser ut som dokumentären önskar att förfina den "svartvita bilden" och krossa etablerade myter, vilket skulle leda till etablering av den version av Srebrenica och det bosniska kriget som sammanfaller väldigt nära med propagandan av dem som var ansvariga för folkmord i Srebrenica och med deras försvarsadvokater som förnekar eller relativiserar folkmordet. Enligt denna propaganda har det begåtts krigsförbrytelser, men de har begåtts av båda sidor i konflikten och ofta av odisciplinerade soldater som agerat utan uppdrag och order uppifrån.

Varför anfölls Srebrenica av bosnienserbiska styrkor?

Programmets utgångspunkt är att de bosniska myndigheterna inte gjorde något för att förhindra folkmordet i Srebrenica sommaren 1995. Helsingforskommittén vill betona att det är både legitimt och viktigt att undersöka den bosniska statens roll i Srebrenica fallet, och att det är journalisternas roll att vara kritisk mot vad som kan uppfattas som sanningar. Men detta måste göras på ett sätt som på ett korrekt sätt återger de grundläggande omständigheterna kring folkmordet i Srebrenica. Detta är bland de bäst dokumenterade folkmorden i historien, inte minst eftersom flera av fallen vid ICTY riktar sig till personer på olika nivåer som har deltagit i avrättningar. Några av de inblandade har också erkänt.

Film visar att de bosnienserbiska styrkornas angrepp Srebrenica i första hand motiverades av önskan att hämnas attacker mot byar runt Srebrenica från bosniska regeringsstyrkor baserade i Srebrenica. Genom sådan beskrivning ignorerar filmen det övergripande sammanhanget. Bosnien-Hercegovina var från april 1992 offer för ”a joint criminal enterprise” som hade för mål att genomföra etnisk rensning.

Srebrenica var av stor strategisk betydelse eftersom den låg mellan två serbiska områden, väster om och öster om Srebrenica, och därmed störde den serbiska planen. Enligt en av den viktiga dom relaterade till Srebrenica, den som gäller Radislav Kristic,var "Srebrenica (and the surrounding Central Podrinje Region) … of immense strategic importance to the Bosnian Serb leadership. Without Srebrenica, the ethnically Serb state of Republica Srpska they sought to create would remain divided into two disconnected parts, and its access to Serbia proper would be disrupted.”

Det är av denna anledning som Srebrenica blev attackerad och det är också inom den ramen som beslutet att döda bosniakiska män i Srebrenica kom.

http://www.expressen.se/debatt/1.2550248/kjell-magnusson-att-ifragasatta-ar-inte-att-forneka