Motion i svensk Riksdag (Motion 1992/93:U627)
Kriget i det forna Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara
grymhet. Förutom alla de krigets fasor som drabbar människorna i
Bosnien-Hercegovina så svälter och fryser man ihjäl. Radioamatörer har
uppfattat meddelanden om att 85 personer, däribland 51 barn, har dött av
svält och kyla i staden Zepa som varit avskuren av
serberna i nio månader. I staden Srebrenica avled nyligen 17 personer, däribland 9 barn. Raden av liknande rapporter är lång.
De mest avskyvärda av alla kränkningar som rapporterats är emellertid
de systematiska våldtäkter som serbiska soldater utsatt muslimska
kvinnor för.
En undersökningskommission som på EG:s uppdrag
granskat situationen vad avser systematiska våldtäkter i
Bosnien-Hercegovina har framlagt starka bevis för att våldtäkt använts
som ett medel i kriget. Kommissionens syfte var bl.a. att samla underlag
och se om bevisen var tillräckliga för att ställa de ansvariga inför
krigsförbrytartribunal. EG-kommissionen leddes av en före detta engelsk
diplomat, en fransk f.d. hälsominister, en EG- parlamentariker samt
advokater, psykologer och experter på våldtäktstrauman.
Det
finns starka bevis för att våldtäkt är en del av sättet att visa makt,
terrorisera, förödmjuka, demoralisera och även tvinga människor att
lämna sina hem. Många kvinnor och barn har dött eller dödats i samband
med våldtäkter. Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har
tvingats att åse hur deras döttrar har våldtagits. Förutom att utsätta
dem för största tänkbara förnedring är syftet också att de skall föda
serbiska barn.
EG-kommissionen rapporterar att uppskattningsvis 20 000 kvinnor våldtagits medan andra rapporter talar om upp till 60 000.
De kvinnor som har skändats betraktas som ''orena'' och det är omöjligt
för dem om de vill bo kvar att behålla barnet när det är framfött.
Många försök till fosterfördrivning kommer säkert att ske med stora
risker för eget liv.
Enligt en pressuppgift skulle man från
brittiskt håll ha erbjudit sig att adoptera dessa barn. Det kan kanske
vara en lösning för några kvinnor men det är inte någon självklarhet att
den kvinna som burit fram barnet under nio månaders graviditet vill
skiljas från det. Många kommer att tvingas fly. Sverige måste i detta
sammanhang kunna
erbjuda asyl för moder och barn och erbjuda den
vårdkompetens som behövs för att hjälpa kvinnorna över sina svåra
upplevelser. En extensiv tolkning av FN:s flyktingkonvention medger
också detta.
Genom tiderna har våldtäkter och sexuellt våld
använts som vapen i krig och för bestraffning. Det finns ett uppenbart
behov av att stärka skyddet för kvinnor i krig och konflikter.
Den internationella humanitära rättens regler -- den humanitära rätten i
väpnade konflikter och de mänskliga rättigheterna -- täcker de flesta
tänkbara situationer i vilka människor är i behov av skydd, men de tar
inte särskilt upp sexuellt våld mot kvinnor som krigshandling.
Närmast tillämplig är troligen de fyra Genèvekonventionernas från 1949
gemensamma artikel 3, enligt vilken personer som inte deltar i strid
skall behandlas humant och utan diskriminering och vari förbjuds våld
mot person, tagande av gisslan, förödmjukande behandling
samt straff och avrättning utan rättvis dom och domstol.
Den har enligt internationella domstolen i Haag 1986 status som
generell rättsprincip som är giltig vid alla tillfällen i
internationella liksom i interna konflikter.
Den s.k.
Martensklausulen i tilläggsprotokoll II i Genèvekonventionerna påminner
om att individen i de fall som inte täcks av gällande lag kvarstår under
skydd av de humanitära principerna och den allmänna opinionens krav.
Likaså påpekas i inledningen av FN:s konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter att vissa av dessa regler är s.k.
icke-derogerbara, dvs. de kan aldrig frångås och är bindande också för
stater som inte biträtt
konventionen. Bland de regler som detta gäller återfinns rätten till liv och förbud mot tortyr och annan omänsklig behandling.
Det internationella regelverket möjliggör också vissa kontroll- och
sanktionsmöjligheter. T.ex. gäller för den humanitära rätten att en
överordnad officer är skyldig att se till att underordnade följer
konventionens regler. Samtidigt har varje enskild soldat en skyldighet
att följa reglerna och rapportera överträdelser. En liknande entydig
skyldighet saknas emellertid i de mänskliga rättigheterna.
Det
är för folkrättsexperter att ta ställning till om någon av de delar av
folkrätten som ovan nämnts skulle kunna utgöra grund för att ställa de
skyldiga till våldtäkterna till ansvars inför domstol som skyldiga till
krigsförbrytelse. Våld mot kvinnor nämns ju inte särskilt i dessa
dokument. De är allmänt skrivna för att vara allmänt tillämpliga.
I FN pågår ett arbete som också Sverige medverkat i. Det är en
deklaration om våld mot kvinnor. Ett utkast har presenterats och ska
behandlas av FN:s kvinnokommission i mars och därefter antas av FN:s
generalförsamling.
I deklarationsutkastet uppmanas
medlemsländerna att fördöma våld mot kvinnor och inte heller åberopa
traditionella sedvänjor för att på det sättet undvika sitt ansvar att
undanröja våld mot kvinnor. Medlemsstaterna uppmanas också att vidta
åtgärder för att motverka våld mot kvinnor.
Deklarationens
definition av våld mot kvinnor är: ''varje handling av könsspecifikt
våld som resulterar i, eller kan resultera i, fysisk, sexuell eller
psykisk skada eller lidande för kvinnor, inklusive hot om sådana
handlingar, tvång eller summariska frihetsberövanden''.
Detta arbete är välkommet men det är långt ifrån tillräckligt. Som ''deklaration'' är detta dokument till intet förpliktigande.
I ljuset av det som skett i Bosnien-Hercegovina borde det vara
självklart att denna deklaration i stället introduceras som en
konvention och därmed görs bindande för dem som tillträder konventionen.
Ett lämpligt tillfälle att öppna denna konvention för underskrift är i
samband med den FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter som i
sommar skall hållas i Wien. Sverige bör ta initiativ till att så sker.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att våldtäkt som vapen i krig skall definieras som
krigsförbrytelse,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att de som utfört
och/eller de som beordrat våldtäkterna på muslimska kvinnor i Bosnien-
Hercegovina bör ställas till ansvar inför en krigsförbrytartribunal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att graviditet som följd av våldtäkterna i
Bosnien-Hercegovina bör utgöra grund för asylrätt enligt FN:s
flyktingkonvention för kvinnan och hennes barn,1
4. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de kvinnor som söker asyl i Sverige av ovanstående skäl
bör erbjudas specialisthjälp för att komma över sina svåra upplevelser,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den deklaration om våld mot kvinnor som arbetats
fram i FN i stället bör göras om till en bindande konvention och att
denna öppnas för undertecknande i samband med FN:s världskonferens om
mänskliga rättigheter, som hålls i Wien i sommar, eller senast i samband
med FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995.
Stockholm den 22 januari 1993
Viola Furubjelke (s)
Margareta Winberg (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Maj Britt Theorin (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ines Uusmann (s)
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SfU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar