De lyckades döda hela staden

Artikeln är en anonym kommentar (av Anna Panna) publicerad på SVT-s debatt-sida. Anna har varit i Bosnien många gånger med en hjälporganisation. Nedanstående är hennes syn på hur filmen förvrängde fakta kring händelserna i Srebrenica.

- Det är ju klart att det inte går att likställa alla judiska krigsoffer med alla bosniska krigsoffer, men själva metoden är fruktansvärt lik. Jag har så klart läst mycket om förintelsen, och har även träffat på olika historier om hämndaktioner mot tyskar efter att kriget var över. Tycker jag att det ska göras filmer om det, skrivas om det? Jo, visst, varför inte, men SMAKFULLT! Varför?

Ok, tänk dig själv att du sitter i en liten stad någonstans, du är 11 år gammal (jag har faktiskt intervjuat en flicka som har beskrivit just detta jag skriver om nu, och hon bor nu i Sverige), och din pappa har blivit tagen av väpnade soldater. Du hör skott, gång på gång, du ber att de inte skjuter honom. De kan ju inte skjuta alla liksom, de kan inte döda en hel stad.

Din mamma gråter, en soldat kommer och slår henne i huvudet med sitt automatvapen, tittar på kvinnan jämte och säger ta av dig. Hon säger nej, snälla! Han bara skrattar och börjar dra av henne kläderna. Hon börjar skrika. Han tar fram pistolen och skjuter henne under hakan. När hon faller skjuter han två skott till och skriker NÄSTAAAA. Han tittar på din syster och säger - ta av dig. Hon gör det. Han tar henne i håret och drar henne till ett bord där det står massor av ölflaskor och brännvin. Han våldtar henne samtidigt som han skjuter i luften. Flera män kommer och våldtar henne, och flera andra tjejer blir våldtagna.


Bild: Bosniska soldater hittar en kvinna som blev offer för bosnienserbiska arméns systematiska våldtäkter. Dessa våldtäkter var en del av folkmordet som hade för syfte att etniskt rensa ockuperade områden och förhindra att dessa människor återvänder till sina hem. 

Din 15-åriga kusin står med er, i klänning som en av kvinnorna har lånat honom. Han ska försöka se ut som en tjej för att inte bli dödad. När de ska välja ut tjejer att våldta kommer de på honom. De drar ner hans kalsonger och så säger de till en gammal kvinna att ge honom oralsex. Hon skriker aldrig! Och blir skjuten i huvudet. Samma sak händer hans syster när hon vägrar ge sin bror oralsex. Till slut så tröttnar de och säger åt din kusin att dansa. Det gör han, då skjuter de honom i knät. Fortsätt! - skriker de. Han försöker dansa och blir skjuten i det andra knät. - Kom igen muslim jävel, dansa utan ben nu, och så skrattar de allihopa. De lämnar honom blödandes och går iväg för att äta. Kvinnorna pysslar om din kusin. Efter en timma kommer de tillbaka, fulla. Börjar våldta igen. Återigen tittat du på hur din mamma och din syster blir våldtagna, gång på gång. Till slut kommer en gammal illaluktande man emot dig, och släpar dig mot bordet där andra våldtas. Då hörs ett rop, en soldat säger - inte henne, hon är desserten, inte än. Han slänger dig mot marken.

De skjuter några till som säger emot, men du är rädd för din tur kommer verkar det som. Plötsligt hörs något, en bomb? De serbiska soldaterna tar på sig, verkar oroliga, och så är det lite snack och så försvinner de. Man kan höra skott, skrik, gråt, ibland luktar det bränt kött. Du är hungrig, har inte ätit på flera dagar. Du är rädd. När allt äntligen är över, FN kommer och låter er gå. De skulle skydda er, men istället släppte de in serberna som gjorde detta mot dig och dina medmänniskor.

Dagen efter får du reda på att alla män är döda. De lyckades döda över 8000 män. Civila. En efter en, de dödade alla. De lyckades döda hela staden. Din bror är död. Din pappa är död. Din farbror är död. Du lever. Ni lyckas fly till Sverige, för i Bosnien känner ni er inte säkra. Du lär dig språket, din syster får reda på att hon är gravid, men det är för sent att göra abort. Hon får en liten flicka som inte alls är lik henne. Hon tar livet av sig när flickan är 4 år gammal.

Du börjar gilla Sverige, skaffar dig vänner. Börjar studera statsvetenskap för du vill ändra någonting. Du försöker att inte tänka på kriget. Du känner dig säker i Sverige. Och en dag, 15 år senare, så tittar du på en dokumänter om Srebrenica där man koncentrerar sig på brott mot serber. Imagine!

Anna fortsätter sin resonemang krig filmen:

Nää, jag blir så arg. Har jobbat läge i Bosnien, och hjälpt många, hört många historier, men de serbiska historierna har alltid varit "ju för 500 år sen så hade Turkarna ockuperat Serbien" (än i dag förstår jag inte vad det har med någonting att göra!), "vi serber har alltid varit offer", "för 50 år sedan så hade muslimer..", inte många Serber hade blivit misshandlade, eller utnyttjade av bosniaker eller kroater. Visst, mot slutet av kriget hände det att folk började hämnas. Men, ärligt, mycket mindre än vad det var att vänta med tanke på vad serberna hade utsatt dessa människor för.

***

Klart alla offer är värda att nämnas, men sammanhanget måste vara rätt. T.ex. - trots att bosniska sidan förlorade så många civila så bör det också nämnas att hämndaktioner mor serber resulterade i 12 döda i en by nära Srebrenica. Man nämner det, men gör inte narr av de som överlevt genom att utmåla gärningsmännen som offer. Man pratar om det, men man försäkrar sig om att skillnaden nämns, att proportionen på brotten tydligt understryks. Man gör inte en film om 21 döda serber utanför Banja Luka när över 2000 civila bosniaker och kroater har dött där. Det är smaklöst.

***

Hur hade du känt? Vi får stoppa efterkrigs propagandan nu, vi får inte låta oss bli utnyttjade av nationalistiska agendan och vi FÅR INTE låta VÅRA medier hånflina alla dessa krigsoffer i ansikte, så som serbisk propaganda har gjort under över tjugo år.

Läs mer om ämnet i artikeln:
Genocide, rape and a worrying question - who hid the Butcher of Bosnia?