Historien om Srebrenicas fall och 400 serbiska soldater

Vår nästan medfödda tillit till SVT gör oss väldigt mottagliga för de osanningar som går igenom redaktionens faktagranskningar och olika typer av kontroll av programinnehåll innan programmen sänds. Kontroll av programinnehåll fungerar inte alltid. Granskningsnämnden har fällt SVT för visning av filmen som förnekar folkmordet i Srebrenica.

När det handlar om dokumentären ”Staden som offrades” som visades 28 augusti 2011 så var det många förväntansfulla tittare som med stor spänning väntade på den utlovade nya fakta om folkmordet i Srebrenica. Med ”nya källor och unika bilder” utlovades det ”en delvis ny och kontroversiell bild av den blodigaste händelsen efter andra världskriget”.

Dokumentärens skapare Ola Flyum och David Hebditch har byggt upp förväntningarna genom att beskriva projektet som fyra år av grävande journalistik där många internationella journalister deltog. Filmen börjar med att speakern inleder med att det som hände i Srebrenica var ett folkmord, och med den meningen tar sanningen slut och filmen får plötsligt en oväntad vändning. Allt eftersom filmen gick så började historierna falla isär och hur man än försökte att ge filmen en chans så hade man svårt att ta till sig dessa ologiska påståenden. Till slut så var det omöjligt att hålla ihop väven av fullständiga osanningar och propagandistiska inslag.

Filmen påstår att serberna intog Srebrenica med 400 soldater

En av de största lögner i filmen är uppgiften om att den serbiska generalen Ratko Mladic har intagit Srebrenica med 400 soldater och 4 stridsvagnar.

Vad är den rätta siffran? Vem skulle kunna erbjuda det mest trovärdiga svaret? Vad säger den bosnienserbiska ledningen?

I mars 2005 sammanställde och överlämnade regeringen i den bosniska entiteten Republika Srpska (en av två entiteter i Bosnien) en lista på 892 personer, misstänkta för delaktighet i massakern i Srebrenica, som fortfarande hade offentliga tjänster. I samma rapport har man identifierat 19 473 soldater som deltog i erövringen av den skyddade bosniakiska enklaven Srebrenica i juli 1995. Uppgiften var en världsnyhet och sändes ut av alla stora nyhetsankare. I Sverige kunde man läsa nyheten på bl. a. Sydsvenska samt även på internationella sajter som Institute for war & peace reporting.

Filmens fakta är ”hämtad” hos serbiska folkmordsförnekare

Uppgiften om antal soldater är bara en av tiotals uppseendeväckande påståenden som saknar verklighetsförankring. Man blir naturligtvis förbluffad över Flyums och Hebditchs ”starka övertygelse” om att uppgifterna om just 400 serbiska soldater som intar Srebrenica är helt rimliga och korrekta. De är alltså fullkomligt övertygade om att den bosnienserbiska armén intog Srebrenica med bara 400 soldater. Det är intressant att ta reda på varifrån kommer just den uppgiften. Svaret är att uppgiften är hämtad från den bosnienserbiska propagandafilmen ”Dossier Srebrenica – brott mot serber” där en självutnämnd historiker Alexander Dorin utan belägg kommer med uppgiften som han hört av de holländska soldaterna VIDEO.


Alexander Dorin kommer med uppgiften om 400 serbiska soldater - uppgiften som användes i filmen

Filmmakarna valde den uppgiften före den officiella uppgiften som sammanställdes av den bosnienserbiska politiska ledningen som publicerade en lista med nästan 20 000 soldater som har deltagit i aktionerna i samband med attacken mot Srebrenica. Det är fakta som filmskaparna valde att bortse från.
 
Flym och Hebditch fick naturligtvis stor publik hos serbiska nationalister som sedan tidigare påstått att Srebrenica är en påhittad historia som hade ett enda syfte - att dra in NATO i kriget mot serberna.

Det är viktigt att påpeka att Serbien fördömde serbiska brott i Srebrenica och erkände en del av skulden för det som hände under kriget. Dessutom valde den serbiska statliga tv-bolaget RTS att inte visa den omtalade filmen då sändningar från serbiska TV kanaler var översvämmande med liknande filmer under hela 90-talet. I maj 2011 bad  RTS sina tittare om ursäkt för att det "skadade moral, värdighet och integritet såväl hos serbiska medborgare, politisk opposition, journalister och etniska och religiösa minoriteter som hos folkgrupper och stater i närområdet".