Det är inte SVTs uppdrag att förvanska historien

Bosniska akademiker i Sverige  

PUBLIC SERVICE Den 6 september publicerade SVT Debatt artikeln: SVT: ”Det ingår i vårt uppdrag att visa kontroversiella dokumentärer”. Där hävdar SVT att filmen ”Staden som offrades” inte alls är partisk och att den inte förnekar folkmord. SVT:s uppdrag att visa kontroversiella filmer är obestridligt. Vi stödjer till fullo SVT:s ambition att vara opartiskt, men är deras uppdrag att medverka i historierevisionism? Vi hoppas inte det. Det skriver Bosniska Akademiker i Sverige.                

Den 6 september 2011 publicerade SVT Debatt på sin hemsida artikeln: SVT: ”Det ingår i vårt uppdrag att visa kontroversiella dokumentärer”. I den nämnda artikeln hävdar SVT att filmen ”Staden som offrades” inte alls är partisk och att den inte förnekar folkmord. Vidare påpekas det i artikeln att det ingår i SVT:s uppdrag att visa kontroversiella filmer, och här blandas tyvärr två viktiga saker ihop.

SVT:s uppdrag att visa kontroversiella filmer är obestridligt. Vi stödjer till fullo SVT:s ambition att vara opartiskt, öppet och ifrågasättande i sin grävande journalistik, oavsett ämne. Men är SVT:s uppdrag att medverka i historierevisionism? Vi hoppas inte det.

SVT hävdar att filmen vill visa både bakomliggande mekanismer och konkreta händelser som ledde till att serbisk militär intog Srebrenica 1995. Enligt filmen var det dels den bosniska ledningen som ”bytte” staden mot serbiska territorier runt Sarajevo, dels bosniska attacker på serbiska byar och det hot som bosnisk militär utgjorde som resulterade i serbisk militär intåg i Srebrenica.

Att framföra sådana kontroversiella påståenden utan att ens nämna både ICTY:s (Haag-tribunal) och ICJ:s (International court of justice) domar som tydligt identifierar folkmordet i Srebrenica som del av en större plan om etniskt rent serbiskt land, s.k. ”joint criminal enterprise”, är både partiskt och revisionistiskt.

Här vill vi än en gång betona att vi välkomnar alla undersökningar om huruvida viss politisk kohandel med territorier verkligen ägt rum under kriget i Bosnien, detta skall dock inte utnyttjas för att skapa felaktig bild om Europas största folkmord sedan andra världskriget.

SVT förklarar att journalistgruppen tillämpat fyra strikta principer i förhållande till informationsinsamlingen: ”Inget påstående från någon är trovärdigt utan vidare research; alla påståenden som görs i programmet måste styrkas av minst två av varandra oberoende källor (ögonvittnen, dokument, foton, videoupptagningar); den källa som är närmast ett händelseförlopp har högre trovärdighet än mer perifera källor; bloggar saknar trovärdighet.”Vår mening är att det har funnits grova brister i hur man förhållit sig till dessa principer särskilt då man valt att inte ens med ett ord nämna någon av ICTY:s fällande domar mot generaler för serbiska militär styrkor runt Srebrenica då dessa bygger på åratal av insamlad bevisning som i flera fall strider mot filmens argument.

SVT:s försvar på den tidigare kritiken om att filmen förnekar folkmord och bosnienserbernas ansvar för densamma var att folkmordetnämns i filmens allra första början. Vi håller med, det nämns endast i filmens allra första början och ingen annanstans. I resten av filmen får man höra att detta var en konventionell militär operation, att serbiska myndigheter aldrig erkänt att detta var ett folkmord och slutligen att alltsammans var dåvarande Bosniens presidents fel, med andra ord ett mycket skickligt sätt att ge en helt vriden historiebild för oinsatta tv-tittare.

Vidare hävdar SVT att journalisterna i fråga inte har en egen agenda och att de vill beskriva det militära och politiska förspelet till folkmordet i Srebrenica. Det hade varit önskevärt, men regissörernas egna uttalanden i samband med filmvisningen är minst sagt kontroversiella. I norska Dagsavisen den 26 april Ola Flyum berättat om sin inställning till folkmordet:

”Många tänker på Srebrenica som ett nytt Holocaust i Europa, där 8 000 avrättades. I verkligheten var detta en del av omfattande krigshandlingar. Vi visar hur Mladic agerar som en general som ska ta kontroll över ett område. Staden är övergiven, omkring 15 000 män har gett sig av på väg genom serbiskt område mot muslimska ställningar. Ingen vet hur många av dem som är beväpnade. För oss framstår detta som en extremt kaotisk situation, inte som en planlagd etnisk rensning.”
Är SVT verkligen redo att skriva under på Ola Flyums version av verkligheten så som han tolkar den? Är det vad SVT:s ansvariga utgivare menar är journalistisk integritet och kunnande? Vi hoppas verkligen inte det.

SVT:s följande argument är att många bosniaker medverkat i filmen och bidragit till filmens materialinsamling (vi tolkar detta som ett försök att visa filmens opartiskhet). Vad är det för slags argumentation man för då, undrar vi? Det är en grov förenkling och generalisering att påstå att den andra sidan är korrekt företrätt eftersom det finns folk i filmen som är bosniaker. Vi hoppas att SVT inte menar detta på riktigt.Fakta och ”sanning bortom varje rimligt tvivel”, har alltid kunnat höja sig över nationell, etnisk, eller någon annan tillhörighet. Som journalister som hävdar sig sträva efter ett opartiskt och sanningsenligt agerande, borde ni också kunna förstå detta.

Ni nämner också att journalistgruppen hade tittat på tusentals sidor från bl.a. krigsförbrytartribunalen i Haag (ICTY), militära arkiv, EU, FN och US National Security Agency. Det låter bra! Synd att materialet från dessa organ lyser med sin frånvaro i filmen. Kanske för att materialet från dessa källor står i direkt strid med regissörernas grundtes och skulle rasera hela deras argumentationsuppbyggnad.
SVT förklarar att man kände till den skarpa kritiken i Norge, från bland annat den Norske Helsingfors Kommitté (NHK)och hänvisar till ett svar från NRK som enligt SVT slår tillbaka samtliga NHK:s anklagelser. Vi behöver väl knappast påpeka att detta är en mycket subjektiv bedömning med tanke på att granskningsprocessen (motsvarande anmälan till Norges granskningsnämnd) i Norge inte är avslutad än. Trots detta väljer SVT ändå att sända filmen?!

Hade SVT, utifrån en etisk grund och med tillbörligt allvar, satt sig in i ämnet, och hade man funderat över innehållets potentiella innebörd och det avtryck som filmen skulle kunna ha på folkmordets offer, historieskrivningen, sanningen, Haagtribunalen och TV-tittare både i och utanför landet, då hade man åtminstone avvaktat med filmsändningen tills granskningsprocessen i Norge blev klar. Eller går parollen ”att skildra händelser ur olika perspektiv” verkligen före allt annat, även före själva sanningen? Vi hoppas inte det. För vi vill inte varje gång ett nytt dokumentär visas på SVT behöva fundera: Är detta verkligen sant … eller vill de bara ”skildra händelsen ur ett annat perspektiv”?!

Reaktionerna på filmens sändning har visat att människor har känt sig kränkta – av filmens innehåll men framförallt upprörts över SVT:s val att sända en kontroversiell och partisk film samt SVT:s sätt att bemöta kritiken.

Men att be om ursäkt för att människor har ”känt sig kränkta”, förminskar protesterna och allvaret i företeelsen. Protesterna handlar inte om sårade känslor, utan ”sårade” fakta. Vi anser att det är vår skyldighet som medborgare att protestera mot det. På samma sätt som vi skulle protestera om historierevisionism av Auschwitz eller Rwanda skulle ha visats.
Informations- och yttrandefrihet måste existera i både vårt land och på SVT, men att kalla ”Staden som offrades” för ett stycke seriös journalistik är orealistiskt och drar SVT ut på tunn is. ”Staden som offrades” uppfyller helt enkelt inte de kraven.
Med det sagt, är vi mer intresserade av framtiden.

För SVT är det nu viktigt att påminna sig om innebörden och vikten av Public Service uppdrag och dess bräcklighet. Det är ett stort ansvar att axla och man lyckas inte alltid hantera de tunga ämnena på ett framgångsrikt sätt.

Det är förståeligt att viss information kan se ut som ny för någon som är längre ifrån den. Mycket av det ”nya” i filmen är inget annat än den goda gamla krigspropagandan för de som har följt kriget på närmare håll. Ty, flera av påståenden i filmen står att hitta som de anklagade serbiska befälhavarnas argument i ICTY:s domar.

Vi som medborgare ser det med lika stort intresse att SVT:s Public Service uppdrag inte fallerar på en misslyckad dokumentär. Vi har ett ansvar att värna om de demokratiska principerna som vårt samhälle och kvalitén av våra liv, individuellt och kollektivt, vilar på. Utan alerta medborgare kan den ädlaste av alla institutioner agera oreflekterat och därmed bli källan till stor oåterkallelig skada.
Avslutningsvis, Granskningsnämnden harbjudits in för att pröva om innehållet i filmen strider mot sändningstillståndet.Dessutom har vi informerat både krigsförbrytartribunalen i Haag samt samt flera internationella människorättsorganisationer, inklusive Genocide Watch, beträffande filmen och dess revisionism samt att den sänds på public service.

Med förhoppning om att även andra medborgare och institutioner tar sitt ansvar och del i denna viktiga debatt om sanningen.