"What’s happening in Bosnia, Bob Djurdjevic of Phoenix wrote to The New York Times the other day, "is not genocide’… it is a tragedy largely inflicted on the Muslims by their own government.""
Påståendet känns igen i filmen "Staden som offrades" där regissörerna beskriver filmen med följande ord: "Det här är historien om hur staden Srebrenica och dess invånare blev offer i ett politiskt spel som deras egna bosniska regering och president Alija Izetbegovic låg bakom."
Propaganda är ett viktigt vapen i krig. Avsikten är att skapa en särskild – och avsiktligt ofullständig eller falsk – bild av någon eller något. Laddade ord och bilder används (eller utelämnas) i avsikt att väcka känslor, och sprida uppfattningen att saker skett trots att det inte är sant.
Serbisk nationalistisk propaganda följer ett givet mönster där samma argumentation används i syfte att offerförklara sig själva. I Srebrenicas fall handlar det om konspirationer där målet var att provocera serber att begå brott för att NATO skulle bomba serbiska ställningar.
Milosevic använde samma argumentation i samband med Kosovokriget. Han hävdade att massakern i Racak 1999 var en bluff, en förevändning för Nato att kunna gå till anfall mot Jugoslavien. Serberna var enligt Milosevic offer för en ny »Ostplan« där Tyskland – understött av USA i sin strävan efter världsherravälde – syftade till att lägga under sig Serbien.
Serbisk propaganda förnekade även koncentrationsläger 1992
Milosevic förnekade att det fanns en plan på ett »Stor-Serbien«. Han skyllde dödandet på paramilitära grupper som inte den jugoslaviska armén hade haft någon kontroll över. Han sa att det var en lögn att Trnopoljelägret var ett koncentrationsläger – enligt Milosevics var det »falska tevebilder som var till för att driva en anti-serbisk politik. Det var ett uppsamlingscenter för flyktingar som fritt kunde röra sig i byn… de hade kommit dit för att få skydd.«
Bilderna nedan visar en annan verklighet än den som Milosevic beskriver:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar